Till er som läser.....

  

Ang. Rovdjurspropositionen

 

Vargen – Herre förlåt dem..... 

Man får akta sig för att släppa Barrabas lös” brukade min gamla mor säga. ”Det är inte säkert att man kan fånga honom igen”. Barrabas, var ju rövaren som släpptes fri i stället för Jesus och symboliserade för henne själva ondskan.  

Nej, vargen är inte ond. Bara ett ovanligt aktivt rovdjur som instinktivt dödar till ”hela flocken” även om den är helt ensam. Men för den som hittar sina djur liggande döda eller lemlästade känns det nog som om djävulen själv varit framme.... 

Så även om vargen inte är ond, så kvarstår frågan: Hur skall man någonsin kunna få stammen under kontroll när man nu ”släppt den lös”? Och vem skall göra jobbet? Enbart för skyddsjakten på en enda varg - ”Kynna” i södra Småland för ett år sedan åtgick enl. uppgift 4100 timmar. Kan jägarna förväntas ställa upp? Nästan all jakt går ju ut på att få något med sig hem till frysboxen. Men en varg? Att jaga med hund går av kända skäl inte. Kan man förvänta sig att folk går ”man ur huse” för att via klappjakt genom milsvida skogar driva fram vargen? Så som det gjordes för 150 år sedan? Frågor som borde besvarats innan man lät vargen etablera sig. Vad hjälper det att Landsbygdspartiet inte vill ha frilevande varg. När nu övriga partier vill. 

När nu Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen mfl. gemensamt ropar ”släpp Barrabas lös” - vad är det då som skall offras i stället? Jo, vårt öppna landskap som skapats av betesdjur. Småbruk. Fäboddriften. Älg- och rådjursjakten. Allas trygghet att kunna röra sig i skog och mark.  

Herre förlåt dem ty de veta icke vad de göra”. 

Arne Gunnarsson, Landsbygdspartiet LPo

 

 

Centern eller Landsbygdspartiet? 

Denna fråga ställer sig nog många väljare när man nu bara har ett år kvar till Riksdagsvalet. Styrkeförhållandena är högst ojämna och utgången av kampen borde därför vara glasklar. Något av ett David/Goliat- förhållande, men utgången där blev som bekant inte den väntade.

Centern har 37.000 medlemmar och 44 miljoner i statligt partistöd (ur årsredovisningen 2010). Därtill kommunala partistöd och uppdragsersättningar till politiska ledamöter som förväntas försvara C. Landsbygdspartiet har i princip ingenting. Inget partistöd, ingen TV-tid, inga partiägda tidningar. Några hundra entusiastiska medlemmar som gett sig tusan på att nu måste det vara slut på avfolkning och försämrad service på landsbygden. Slut på att allt skall bestämmas i Bryssel eller Stockholm utan hänsyn till konsekvenser för landsbygdens och småorternas befolkning. Som frenetiskt jobbar med hjälp av sociala nätverk, insändare och personliga kontakter. 

Centern var på Fälldins tid ett parti som hade miljö och decentralisering som sina viktigaste frågor. Miljöfrågorna tappade man till Miljöpartiet, som också började i blygsam skala. Om det framväxande Landsbygdspartiet skulle ta hand om landsbygds- och decentraliseringsfrågor – vad blir då kvar av Centern? Stureplansgrupperingen? Centern har insett hotet och mobiliserar nu alla krafter för att visa att man är det enda riktiga alternativet för landsbygdens och småorternas befolkning. Moderaterna har insett att om Centern hamnar under 4%-spärren så är den gemensamma maktens tid förbi. Så även M blir plötsligt landsbygdsvänligt. Och för att inte vara sämre så måste både S, V och Sd hänga på.... Sen är det naturligtvis en fråga om hur stor tilltro man skall sätta till partier, som trots två mandatparioder vid makten, inte genomfört det man nu säger sig vilja göra. 

I C:s partiprogram 2001 ”Där människor får växa” nämndes inte ordet landsbygd en enda gång. Det verkade mest som om man försökte dölja sin bondebakgrund för att attrahera storstadsväljarna. I idéprogrammet 2013 framhåller man däremot sitt ursprung hos landsbygds-befolkning och självägande bönder. Man talar om ökad självförsörjningsgrad och att ”en levande landsbygd är en förutsättning för ett hållbart samhälle”. 

Bra! Mycket bra! Men det finns dock två väsentliga skillnader. Centern har bara dessa övergripande mål i sitt partiprogram – inga detalplaner. Frågan är hur pass förpliktigande olika företrädares utspel egentligen är för partiet. Landsbygdspartiet har också övergripande mål, men dessutom 7 delmål, fastställda i ett antaget partiprogram. Centern har valt den M - ledda alliansen och kan därför åka ur regeringen vid en stark framgång för S. Landsbygdspartiet har valt att kalla sig oberoende (Lpo) och är berett att samarbeta med varje gruppering. som vill göra verkningsfulla insatser för landsbygden.  

Oavsett utgången i kampen om väljarna så finns här redan en vinnare. Landsbygden!

Inför valet 2010 nämndes ordet inte alls i debatten. Lpo:s inträde på den politiska scenen har redan gjort en skillnad. 

Arne Gunnarsson, Landsbygdspartiet Lpo, tidigare C.

 

EU och Landsbygdspartiet Lpo 

Staffan Nilsson har på ledarsidan i Smålänningen bemött min insändare om EU. Det gläder mig att Staffan Nilsson finner artikeln irriterande. Det vore tråkigare om han fann den intetsägande. Att han sedan försvar EU är nästan en plikt. Man skall inte bita den hand som föder och kanske göder utan vara lojal mot sin uppdragsgivare. 

Staffan skriver att Landsbygdspartiet seglat upp som ett EU-nej parti. Så är det inte. Landsbygdspartiet profilerar sig inte som ett EU-fientligt parti utan som ett landsbygdsvänligt parti. Däremot är vi emot alla beslut och regler som försvårar för människor att bo, verka och ha sin försörjning på landsbygden och i tillhörande småorter. Sen kvittar det om dessa regler har sin grund hos EU, hos Sveriges Riksdag, hos miljöorganisationer eller i den allmänna urbaniseringen. 

Att EU fick en känga i min senaste insändare sammanhängde med flygplatssubventionerna, där vi tydligen är överens. Listan över ”idiotiska” EU-förslag som följde med på kuppen kunde gjorts betydligt längre. Man undrar vem som initierar alla förslag och som tvingar Sverige att ständigt bevaka allt som görs. Att ständigt behöva argumentera för vår särart och att ständigt behöva riskera att bli nedröstad i frågor som svenskarna i gemen betraktar som enbart nationella och som EU inte borde lägga sig i. 

Landsbygdspartiet har sin vagga i Värmland och Örebro län. Närheten till Norges blomstrande landsbygd är naturligtvis frustrerande för dem som hamnat på fel sida av gränsen.

Norge är inte med i EU men däremot i frihandelsorganisationen EEA, vilket ger dem goda exportmöjligheter utan att drabbas av EU:s byråkrati. Det ger också Norge möjlighet att subventionera sitt jordbruk på det sätt som de själva väljer. Norge har devisen ”hela landet skall brukas” medan Sverige har devisen ”hela landet skall leva”. Den ena devisen förespråkar ett aktivt boende och den senare ett passivt. Att sedan Norge också försöker leva upp till devisen, medan den svenska versionen mest är floskler, är kanske det viktigaste. Man kan därför på svensk TV få se program från Norge av typ ”Där ingen förväntas kunna bo” där jordbruk bedrivs på de brantaste fjällsluttningar. 

Nåväl säger många – Norge har sin olja och har råd att stötta sin landsbygd. De har dessutom betydligt dyrare livsmedel. Men ta då i stället Österrike som inte har någon olja. Det uppges att de vid EU-inträdet begärde undantag för att få skydda sitt eget jordbruk. Att Österrike också har en levande landsbygd har alla sett som varit där. Småjordbruk mitt inne i byarna med kanske 8 – 10 kor och gödselstacken ut emot bygatan. Österrike har bara halva Sveriges åkerareal men mer än dubbelt så många sysselsatta och 2,3 gånger fler jordbruksföretag enl. statistik från Jordbruksverket.  

Sverige gick med i EU 1995. Vilka som satt som förhandlare då vet jag inte. Kanske var de dåliga förhandlare, kanske förstod de inte, kanske kunde de inte förutse hur samhällsutvecklingen skulle bli. Landsbygdspartiet vill således begära omförhandling av sådana EU-regler som i efterhand visat sig destruktiva för Sveriges landsbygd eller som är av den art att vi själva borde få bestämma om dem. Det är först om EU motsätter sig sådana omförhandlingar som vi vill ställa medlemsskapet på sin spets via ny folkomröstning. 

Arne Gunnarsson, Landsbygdspartiet LPo

 

 

 

EU känns alltmer irriterande... 

EU skapades ursprungligen för att garantera fred och stabilitet i Europa. Och som vän av dessa tankar var vi många som var positiva till Sveriges inträde i unionen. Men sedan dess har EU vuxit till en alltmer slukande jätte Gluffs-Gluffs och EU känns nu som ett irriterade skavsår.

I brist på verkliga konflikter så måste tydligen deras överbetalda byråkrater ständigt hitta nya problem.  

Nu senast vill man förbjuda kommunernas sponsring av lokala flygplatser, vilket skulle få till följd att ett 30-tal små flygplatser runt om i landet skulle behöva läggas ner. Det marknadsliberala EU är ju emot all typ av stöd - utöver dem som sanktionerats av just EU.

I förlängningen torde även länstrafiken och stöd till regionala tåg komma att ifrågasättas. 

EU är ju en demokratisk organisation byggt på EU:s befolkningsunderlag. Detta innebär i princip att de stora länderna får bestämmanderätt över de små. Och att storstadsbefolkningen, som är i majoritet, också får bestämmanderätt över landsbygd och småorter. Storstadsgrupperna upplever säkert systemet som demokratiskt och rättvist, men vi som drabbas av besluten upplever snarare det hela som majoritetens förtryck av minoriteten.  

Det är helt förståeligt att konkurrensen mellan olika transportbolag i Frankfurt, Stuttgart, Paris etc. skulle snedvridas om enskilda städer/stadsdelar eller kommuner skulle subventionera något enskilt bolag. Men att man i Sveriges glesbygd är helt beroende av kommunalt samarbete och stöd , för att kommunikationer överhuvudtaget skall finnas, verkar man inte förstå. 

Samma klåfingrighet gäller på alla områden. Hobbyodlare kan konstatera att utbudet av trädgårdsfröer har minskat. Här har de stora bolagens lobbyister fått igenom krav på att alla fröer som säljs skall registreras hos EU. För detta skall en hög registreringsavgift betalas. Fröer som säljs i för liten omfattning måste därför av ekonomiska skäl plockas bort av fröhandlarna. Nya regler om genetiska patent planeras, så det blir otillåtet att använda egna fröer. 

Som bilentusiast har man fått läsa hur EU vill förbjuda människor att utföra reparerationer på sin egen bil eller att plocka reservdelar från en annan. Bilreparationer skall enligt förslaget endast få göras av auktoriserade verkstäder och med av dessa verkstäder tillhandahållna reservdelar. Bilar som varit avställda mer än ett år skall automatiskt skrotas. På mopeder föreslår man regisreringskrav...... 

I Arvika sköts förra veckan ett 70-tal ekologiskt uppfödda nötkreatur på begäran av länsstyrelsen bara för att de inte hade öronmärkning. Djuren fick inte användas till mat utan skulle destrueras på ägarens bekostnad. Helt vansinniga beslut som grundar sig på EU-direktiv. 

EU vill bestämma över vår rovdjurspolitik. Om vi skall få snusa eller inte. All närings-verksamhet inom industri och jordbruk detaljregleras av EU. All hantering av livsmedel, all användning av olika konsumentprodukter...... Inte var det väl detta vi valde när vi gick med i EU. 

Alla EU-regler utgår från ett centraleuropeiskt storstadstänkande. Det kan säkert upplevas störande om människor som bor i en lägenhet står på gatan eller parkeringsplatsen och reparerar sin bil. Och visst kan det väl få finnas varg långt där uppe i norr – där bor väl ändå knappt några människor???? Vad vet en Parisare om livet på landet i Sverige? Ändå är det de som ytterst bestämmer. 

Mycket är bra med EU. Men mycket är också destruktivt. Avfolkningen på landsbygden sammanhänger starkt med EU:s marknadsliberala stordriftstänkandet. Jordbruk och industrier som av olika skäl inte kan producera lika billigt som övriga Europa skall helt enkelt slås ut. Vi har fått billiga varor men i gengäld den högsta arbetslösheten sedan 1930-talet. Vilket i sin tur gett upphov till en ökad social oro, en oro som vi ännu inte sett slutet på... 

Landsbygdspartiet kräver en omförhandling av av Sveriges medlemsskap. Om inte detta godtas av EU, så kräver vi en förnyad folkomröstning om medlemskapet.

 

Arne Gunnarsson, Landsbygdspartiet Lpo

 

 

 

 

 

Partiprogram Landsbygdspartiet oberoende (LPo) 

Vår drivkraft
Landsbygdspartiets starkaste drivkraft och ideologiska grund vilar på tron om en levande och välmående landsbygd där människor kan bo, leva och utvecklas under liknande förutsättningar som resten av Sverige. Vi vill att våra barn skall ha möjligheten att växa upp på landsbygden med alla de fördelar som detta medför. Friheten att bosätta där man vill skall vara en självklarhet, detta är en
rättvisefråga på samma sätt som fördelningen av infrastruktur och samhällsservice. Vårt lands välstånd kommer från goda tillgångar på naturresurser vilka hämtas på landsbygden, vår självförsörjning kommer från jord och skogsbruk i världsklass. Industrialiseringen startade på
landsbygden där råvaran hämtades och många av våra mindre samhällen hade inte funnits utan denna utveckling.

Vi ser sedan ett antal år tillbaka att landsbygden har fått träda tillbaka allt mer i takt med att städerna, växer, avfolkningen ökar och de ekonomiska klyftorna mellan stad och land blir allt större. Landsbygden är en attraktiv plats att leva på för alla därför måste vi få till stånd en utflyttning till landsbygden istället för den avfolkning vi ser idag. Respekten för individen måste stärkas i hela samhället och besluten tas närmare den de berör.


Vi avser att kämpa för alla människor som lever på landsbygden med därtill hörande småsamhällen, bruksorter och byar. Kort sagt alla som är drabbade av storstadsfixeringen och inte längre vill låta sig köras över av det etablerade politiska etablissemanget.


Landsbygdspartiet oberoende kräver lokal, rättvis samhällsservice med närdemokrati. Med detta menar vi att förutsättningarna skall var likartade för alla i vårt samhälle. Grundtryggheten försvinner när vård, skola och omsorg på landsbygden monteras ner i takt med att städerna växer. Dessa delar i samhället är avgörande för den basservice som är en förutsättning för den sociala rättvisan i Sverige. Vi ser idag att allt fler barnverksamheter och byskolor läggs ner och barn tvingas åka buss till
centralorten, orsaken sägs vara ekonomin i kommunen. Vi i Landbygdspartiet menar att detta sakta kväver landsbygden och vi vill att en oberoende utredning kring orsakerna till nedläggningen görs innan skolan läggs ner. Ofta kan man se ett mönster i hur en liten ort försvinner, först läggs skolan ner och därefter affären, resten faller av sig själv när det inte finns förutsättningar att bo kvar. Skolan är avgörande för landsbygden som samlingspunkt och för den sociala utvecklingen. Om orsakerna till
nedläggning är ekonomiska ifrågasätter vi i Landsbygdspartiet om kommunen skall vara huvudman för skolan.


Att alla ska ha tillgång till läkemedel när vi blir sjuka kan kännas som en självklarhet, så är det inte på landsbygden idag där vi ser att apoteken läggs ner efterhand som deras vinster minskar. Vi i Landsbygdspartiet anser att apoteken skall drivas i statlig regi utan vinstkrav då människors hälsa inte är en produkt som kan exploateras.


Vi tvingas idag resa allt längre för att komma i kontakt med vård, bank, postservice eller andra medborgerliga rättigheter samtidigt som infrastrukturen allt mer försämras när buss och tågförbindelser tas bort och landsbygden isoleras allt mer. Detta anser vi är en fråga om demokrati som har havererat grundligt då det på många håll i Sverige idag är omöjligt att bo om man inte har bil som skall tankas. Detta innebär att barnfamiljer och äldre många gånger tvingas in mot centralorten mot sin vilja. Vi ställer oss även frågan varför tågstationer läggs ner när tågen fortfarande går, man
anser tydligen att det är viktigare att tåget kommer fram snabbt än att alla får åka med…
 

I ett modernt samhälle är kommunikationsteknik av avgörande betydelse och kunde varit ett sätt att få fler människor att bo kvar på landsbygden. Dock är ofta underlaget får dåligt för att företagen som tillhandahåller dessa tjänster ska kunna satsa på utbyggnad, här måste staten stå som garant för att alla ska kunna delta i IT-samhället. Underhållet av våra vägar är en annan viktig del av vår infrastruktur som på många håll i landet fungerar mycket dåligt, vi ser idag hur miljardbelopp spenderas på utbyggnader av vägnät i storstäderna medan landsbygden kryssar mellan hålen på ett
vägnät vars bärighet ofta är så dålig att det inte klarar att naturresurserna körs härifrån, detta påverkar hela samhället.

Vi i Landsbygdspartiet kräver en kraftigt ökad självförsörjningsgrad för baslivsmedel. Med detta menar vi att våra bönder måste kunna överleva på sitt arbete som skall drivas enligt svenska metoder och förutsättningar. Dagens jordbrukspolitik är utformad i enlighet med EU-s regler om fri konkurrens och handel, detta klarar inte svenskt jordbruk att konkurrera med och vi ser allt fler tomma gårdar och en allt mer tyst och stilla landsbygd. Våra djurskyddslagar är bland Europas hårdaste vilket är en bra sak, dock bör resten av Europa anpassa sig till detta för att rättvisa skall råda. Jord, skog och lantbruk är några av de nav kring vilket den levande landsbygden har vuxit fram. Det är här många av jobben funnits och det är här som landets mat har producerats. Vi kräver att lagen om offentlig upphandling(LOU) anpassas och prioriterar mindre och lokala producenter, på så sätt blir fler lantbruk lönsamma i Sverige. Vidare kräver vi att denna anpassning harmonierar med de kvalitetskrav som läggs på våra bönder och livsmedelsproducenter. Våra svenska bönder producerar idag livsmedel av ypperlig kvalitet vilket vi anser att våra skolbarn och
äldre skall kunna ta del av. Livsmedelsproduktionen i Europa är en miljardindustri och stora krafter verkar för att priser skall pressas till bottennivåer, kvaliteten gynnas inte av detta. För att svenskt jordbruk skall kunna konkurrera måsta man rikta in sig på stordrift vilket inte alltid fungerar i Sverige. Den svenske bondens lönsamhet måste stärkas genom att inkomsterna garanteras av försäljningen i närområdet samt att utgifterna minskas genom att drivmedelspriser och arbetsgivaravgifter sänks.
Utbudet av närproducerade livsmedel i våra butiker måste bli större, livsmedels-kedjorna måste ta sitt ansvar och införa system som gynnar de handlare som väljer att ta in dessa produkter. Vi anser inte att det är rimligt att våra skolbarn eller äldre skall behöva äta mat som har transporterats över stora delar av jordklotet när den svenske bonden producerar samma produkt inom några mils avstånd, en produkt som i många fall håller en betydligt högre kvalitet och som vi själva har möjlighet att kontrollera. Detta innebär även en vinst för miljön när transporterna minskas radikalt.

Vi Landsbygdspartiet kräver att vi i Sverige för en ansvarsfull rovdjurspolitik. Våra stora rovdjur måste förvaltas i kontrollerade stammar för att undvika onödigt lidande för människor och djur. Beslutsrätten måste förläggas lokalt för att säkerhet och effektivitet skall kunna garanteras. För lo, björn och järv finns det idag försök till förvaltning som dock måste ses över på saklig, social och vetenskaplig grund. Vargen däremot är ett djur som inte har någon förvaltning alls som är värd namnet. Vargen är vår planets mest framgångsrika rovdjur och den svenska vargstammen är en genetiskt undermålig och ur bevarandesynpunkt meningslös utlöpare av den ryska stammen som består av mer än 50 000 djur.

Vid närvaro av varg sjunker fastighetspriserna med i genomsnitt 10 % och jaktarrendena till markägarna försvinner när bl.a. jakt inte kan bedrivas på marken. Produkter från skog och mark representerar själva sinnebilden av klimatsmarta val, bär och svamp som aldrig utsatts för konstgödsel och viltkött som inte kan bli mer ekologiskt måste vara i linje med de miljömål vi har att ta hänsyn till idag. Med stark representation av rovdjur är detta snart en förstörd resurs i stora delar av vårt land. Den spontana invandringen av varg från öst innebär stora risker med tanke på spridning av parasiter och sjukdomar som vi historiskt sett varit förskonade för genom en restriktiv syn på vilka djur som vandrar in och får fäste i vår natur. En av anledningarna till att man väljer att bosätta sig på landsbygden är just närheten till naturen, fenomen som rabies och dvärgbandmask omöjliggör allt detta och är ännu ett sätt att kväva landsbygden.


Det öppna landskapet med våra vackra hagmarker är en del av vårt kulturlandskap, detta kommer inte att finnas kvar om inte det finns några betande djur som håller detta öppet. Denna miljö innehåller en mångfald av rödlistade arter som skall bevaras för eftervärlden. Att bedriva djurhållning med stor närvaro av rovdjur är en svår uppgift och vi anser att denna fråga måste skötas med större kunskap och noggrannhet än vad som är fallet idag. Våra fäbodbrukare, småbrukare och bönder representerar en tradition och kulturarv som vi anser det vara viktigt att slå vakt om. Deras yrkes-kunnande är unikt och av avgörande betydelse när det gäller bevarandet av gamla lantraser och för att vi skall kunna behålla och utöka vår förmåga till självhushållning. En del besättningar fungerar även som genbank vilket gör att ett enda rovdjurs-angrepp kan utrota en hel ras och rasera ett ofta månghundraårigt avelsarbete tillika företaget som drivs eftersom statens ersättningar inte täcker skadorna efter angreppet. Närvaron av stora rovdjur är behäftad med mycket stora ekonomiska åtaganden som hittills inte uppfyllts. Vi kräver kraftigt höjda ersättningar för rovdjursangrepp på tamboskap, ersättningen skall täcka det direkta inkomstbortfallet såsom köttvärde, avelsstöd samt fullt ut täcka kostnaderna för byggnation av rovdjursstängsel, vidare skall även det indirekta inkomstbortfallet täckas som kastade kalvar och skrämda djur innebär.

Vi i Landsbygdspartiet anser att vi inte skall ha någon frilevande varg i Sverige. Vargen skall hållas i väl avgränsade områden som om terrängförhållandena så kräver skall hägnas. Dessa områden skall vara av habitatstorlek dvs. så stora att de driver sig själv i balansen mellan bytesdjur och predator. Utanför dessa områden skall det stå markägaren fritt att plocka bort den. Denna åtgärd är nödvändig för att
undvika onödigt lidande för både vargen och människan samt bevarandet av den biologiska mångfalden. Sverige har länge varit ett föregångsland inom säker och skonsam djurhållning vilket vi anser att vi skall fortsätta vara, därför kräver vi ett slut på det djurplågeri som bedrivs av Naturvårdsverket med avseende på sövning, flytt och utplantering av djur i områden där inte alla av de som påverkas, får vara med och bestämma. Att söva och flytta vilda djur innebär att djuret utsätts för en extrem stress och har även visat sig fungera dåligt då djuren snabbt återvänder till ursprungs-området.

Vi i Landsbygdspartiet önskar något i gengäld för den exploatering som bedrivs av landsbygdens naturresurser och kräver därför införsel av kommunal beskattning av fastigheter och naturresurser. Att samhället utvinner naturresurser på landsbygden är en del i utvecklingen av vår välfärd och därmed nödvändigt, dock är det vi på landsbygden som får leva med spåren efter gruvdrift, dammbyggnader och vindkraftsparker utan att något kommer tillbaka till kommunen. Vi anser att
landsbygden skall kunna leva på sina egna villkor, utan allmosor från staten och annat
bidragsberoende. Detta kan endast bli möjligt om kommunerna får ta del av de ekonomiska resurser som utvinning av naturresurser innebär och metodiskt hämtas från landsbygden, detta är en förutsättning för att en fullgod samhällsservice skall kunna upprätthållas. Vi anser att kommunal skatt skall beläggas på malmbrytning och industrier för förädling av råvaran, industrier med skog som råvara samt energiproducerande anläggningar i vid bemärkelse.

Vi i Landsbygdspartiet kräver omförhandling av EU-medlemskapet. Då Sverige anslöt sig till EU sades att vi skulle kunna förhandla om de delar där våra förhållanden och förutsättningar skilde sig från gängse praxis inom EU. Att så icke varit fallet under den period som medlemskapet varat torde framstå ganska tydligt idag när vi ser bönder som tvingas lägga ner när konkurrensen med Europas stordrifter inte klaras eller en rovdjurspolitik som bedrivs av byråkrater i Bryssel, för att inte tala om
det demokratiska underskott som denna koloss på lerfötter lider av.

Man talar om subsidiaritetsprincipen som om man menade allvar, en princip vilken införts som ett led i att regionala beslutsfattare skall tro att de kan påverka trots att klubban redan fallit. Vidare har vi i Landsbygdspartiet svårt att förlika oss med den miljardrullning som EU innebär där ofantliga belopp spenderas på administration av verksamheter som respektive medlemsland med all säkerhet sköter betydligt bättre själva. Mindre än hälften av Sveriges medlemsavgift kommer tillbaka och till
gagn för vårt land, pengar vi kunde lagt på vår välfärd och utveckling. Vidare anser vi att det är djupt beklagligt att ett EU-direktiv kan åsidosätta svensk grundlag, detta utgör i sig själv grund till att kräva omförhandling av vårt medlemskap.
 

Samarbete är bra och absolut nödvändigt för att Europas länder skall utvecklas, dock anser vi att ett land skall slå vakt om sin egenart och har intet att vinna på att bakbinda sig i avtal som innebär ofrihet för det enskilda landet. Vi anser att avtal kring handel, naturförvaltning osv. tas fram vid behov och mellan de länder frågan berör. Vidare anser vi att den federala utveckling som vi idag ser när länder knyts allt hårdare till sina avtal inte är det bästa för Sverige. Vi anser även att denna omförhandling bör efterföljas av en folkomröstning angående framtiden för vårt medlemskap eftersom en stor del av den stomme som EU vilar på inte är applicerbar på svenska förhållanden så som de ser ut idag.

Vi i Landsbygdspartiet kräver rättvis drivmedelsbeskattning för landsbygden. Dagens
drivmedelsbeskattning är djupt orättvis då alternativ till bilen ofta saknas och avstånden är stora. Sverige skall vara ett framtidsland på miljöfronten men är det rimligt att landsbygden skall betala hela kalaset när detta är en fråga som angår alla i vårt samhälle? Kostnaderna för transporter på landsbygden är ofta en avgörande faktor när exempelvis barnfamiljer tvingas ge upp drömmen om ett liv på landet och söker sig in mot tätorten, efterlämnande en tynande landsbygd. Företag på lands-bygden har idag redan svårt att konkurrera beroende på sviktande kundunderlag osv. dagens drivmedelsbeskattning gör denna situation ännu svårare. Arbetslösheten är stor på landsbygden trots att underlaget för småföretagandet är stort och mycket viktigt för landsbygden då det är här som de flesta arbetstillfällena finns. Det blir allt glesare mellan de stora industrierna och därför utgör småföretagandet en viktig faktor för arbetsmarknaden. Maskiner i skogen och lantbruk måste drivas för att samhället skall kunna fortsätt utvinna naturresurser, bönder som producerar vår mat måste
kunna tanka sina traktorer, allt detta är en del av grundtryggheten i samhället.

Energifrågan är av avgörande betydelse för Sverige idag. Därför kräver vi att regelverket kring utbyggnaden av vindkraftverk skall kringgärdas av ett regelverk som visar hänsyn till närboende och samtliga andra som påverkas. Därför kräver vi att nybyggnation av vindkraftverk inte får ske inom en radie av 10 ggr verkets höjd från någon form av bebyggelse, fritidshus som permanentboende. Denna gräns är dragen för att problem kring iskast, buller och ljusblink skall kunna elimineras.

Avslutningsvis
Vårt parti har tillägget oberoende i vårt namn och med detta menar vi att alla är välkomna att delta i kampen för en levande och välmående landsbygd. Vi har för avsikt att utforma en politik för landsbygdens bästa, denna kommer vi att hänga upp som en kvarnsten kring halsen på det etablerade politikeretablissemanget vilka konsekvent vänder landsbygden ryggen. Vi har även devisen att ”utan landsbygden stannar Sverige”, detta är för oss allvar och själva roten till vårt partis
existens då vi menar att hela Sverige skall vara delaktiga samhället.

Senaste kommentarer

31.03 | 13:05

Punkt 1-4 går ju aldrig att genomföra!
Det är ju faktiskt politiskt harakiri att driva frågan på det sättet!
Vad man kan göra är att höja Grundavdrsget för alla

...
27.01 | 21:39

Rotavdrag för skogsskötsel är fel. För en skogsägare är ju hela omkostnaden för skogsskötsel redan avdragsgill. Det skulle i så fall vara extra avdrag.

...
27.01 | 20:00

Ja just rätt, Arne, vi måste jobba på alla fronteroch p alla sätt för att bli iakttagna. Vi måste vara våghalsiga ideer, ROT-avdrag i skogsskötsel.

...
31.12 | 20:10

Ni borde liera er med Härjedalspartiet som också driver landsbygdsfrågor. Olle Larsson i Härjedalspartiet kommer att få en riksdagsplats i SD i vår!

...